Blåbärsris finns det gott om, men inte alls mycket blåbär.
Vem bor under den här stenen, måntro?
Lilleman plockar blåbär
För några veckor sedan tog maken, jag och Lilleman en lång promenad i skogen. Meningen var att vi skulle plocka blåbär, men det var inte så gott om de goda bären. Lite fick vi med oss hem och en mysig stund fick vi i alla fall i vår sagoskog. Lilleman var så duktig och tyckte att det var jätteroligt att plocka blåbär och han var precis lagom lång för att se var de finaste bären fanns. En egen liten bytta att plocka bären i hade han och han var så försiktig så att han inte skulle spilla ut dem. Det är så mysigt att gå i skogen, härligt för både kropp och själ. Det sätter fantasin i gungning också, man kan riktigt se små tomtar och troll här och var, snälla sådana förståss.
KRAM
5 kommentarer:
Hej hej! Mysigt att ni har varit i skogen. Bland de första orden J sa när han inte ens hade fyllt ett år, var "bääääääär"! Han var helt galen när vi gick upp till mina försäldrars gård, för då passerade vi en skog där det finns både blåbär, lingon och hallon och smultron (fast inte samtidigt så klart). Han hängde över vagnen och skrek "bäääääär". Det gjorde han även i oktober och november (dvs flera månader efter han börjat lära sig ordet) tills han gav upp och fick inse den hårda vägen att bären i skogen var slut och att det inte kommer nya på vintern ;-)
Vilken stor och mysig "trollsten", med mossa och allt. Man förstår att John Bauer lätt kunde fantisera om en massa sagoväsen...
Ha nu en skön helg och hoppas blåbären räckte till en blåbärspaj, det är ju smarrigt om något! :-)
KRAM!
Kristin
Vad kul. Så gullig han ser ut där inne i skogen. Kramis
Bamsekram till dig.:-)
Tusen tack för dina goa ord.
Kram Bodil.
Hej!
vilken underbar sagoskog ni har.ser superduper mysigt ut.Så härligt att gå i skogen med barn tycker jag.de har sååå roliga kommentarer å ideer om allt de ser.
kram nilla
Skicka en kommentar