För några dagar sedan kom älskade mannen min hem med en bukett med tio rosa rosor. Bara så där, helt utan anledning. Då blir man så där knäsvag och glad i hela kroppen och enda in hjärtat och så tänker man att man älskar den där mannen jättemycket. Överraskningar när man verkligen inte förväntade sig det, det förgyller vardagen. Sedan tänker man; hur kan det komma sig att det till sommarn har gått 15 år sedan den där mannen kom in i mitt liv.
Nu sjunger rosorna på sista refrängen, för även om kärleken är stark, så vissnar rosorna. Två av dem klippte jag av och satte på byrån i vårt sovrum, där brädan med ett av min favvocitat också har sin plats.
DRÖM om morgondagen
MINNS gårdagen
LEV idag
