I går eftermiddag kom äntligen den första snön. Små flingor som dalade ner från skyn och till en början smält när de nådde marken, blev till större flingor som la sig som ett vitt täcke över marken. Jag trodde knappt att jag skulle ta mig hem från jobbet eftersom vi naturligtvis inte hade hunnit byta till vinterdäck ännu. Varför är man lika oförberedd varje år? Men hem kom jag tillslut, puh, det tog bara dubbelt så lång tid mot vad det brukar göra. Till min och sonens stora glädje låg snön kvar idag när vi vaknade, så nu på förmiddagen har vi varit ute och lekt i snön. En liten snögubbe pryder nu vår trädgård, inte världens vackraste, men oj så roligt vi hade både mor och son. Alla fredagar är jag ledig så då har vi vår egen mysdag, Lilleman och jag.
Lilleman beundrar vår snögubbe.
Normalt sätt visar jag inte bilder på Lilleman här i min blogg. Det är emot mina principer. Kalla mig fånig eller vad ni vill, men internet är så stort och jag vill inte att vem som helst ska kunna få tag på mina bilder av mina son. Han betyder allt för mig och min man och vi gör allt som står i vår makt för att skydda honom ifrån ont. Det är även därför som jag kallar honom Lilleman och inte har skrivit ut han riktiga tilltalsnamn. Tro nu inte att jag inte är stolt över mina son. Han är världens finaste och goaste och jag älskar honom över allt annat. Idag får ni i alla fall se en skymt av honom, så håll till godo.
