15 februari 2013

Så innerligt älskad


En liten hand...

...och en liten fot.

Vår minsting här hemma, lilla E har nått en ålder av hela 7 månader. Har sagt det förut och säger det igen, vart tar tiden vägen? Den rinner lika fort förbi som sanden man silar mellan fingrarna på stranden. Det är så underbart att se denna lilla människa växa och utvecklas, men samtidigt vill man nästan bromsa tiden, för det händer så mycket just nu. Den senaste månaden har utvecklingen tagit stooora stampsteg. Lillstumpan har lärt sig att sitta själv utan stöd och hon har börjat rulla. Sötisen ligger inte längre kvar där man har lagt henne. Tänk så mycket det finns att upptäcka av världen när man är 7 månader gammal, varje dag är ett stort äventyr. 
Hon ger oss de mest underbara leenden, som gör oss alldeles varma inombords och får det allra kallaste isberg att smälta. Tänk så mycket uppmärksamhet hon får, hon blir alldeles överöst med kärlek och omtanke, får massvis med pussar och kramar från storebror och storasyster, mamma och pappa. Jag hoppas innerligt att hon i framtiden kommer att känna sig precis så älskad som hon är. 
Är så otroligt tacksam över att just jag fick bli mamma till våra tre barn underbara underbarn. De är den största gåvan livet har gett mig!

4 kommentarer:

Stolpås Gård sa...

Så vackert och varmt :)
Känner precis igen mig i dig!
Fast nu har jag även två barnbarn, vilket är en underbar fortsättning...
Önskar en härlig fredag och helg!
Kram Sussi på Stolpås

Prinsessorna på Bellevue sa...

Åhhh, vad fint du skriver och vilka fina bilder! Tiden bara rusar! Jag vet, man vill bara stanna tiden ett ögonblick...

Varm kraam!

Petronella

hönapöna sa...

Ofta slits jag mellan stanna tiden & längta framåt... Att vara mamma kan innehålla motsträviga känslor! :-)

Bodil sa...

Vackert skrivit.
Hon känner säkert hur älskad hon är. Vistt är det underbart att vara mamma.
En sån gåva.
Kram Bodil.